Börje Ekström
Norrbottens Kuriren 1.11.1999

Charmerande "skrönikör"

Bron över älven
Ebeneser, Luleå, lördag 30 oktober.
Medverkande: Mikael Niemi, skrönikör, Johanna Lindgren och Tuulikki Jauhojärvi, sångerskor, och Alexander Lindgren, musiker.
Produktion: Norrbottensmusiken.
Turné i Norrbotten vecka 44 till Haparanda, Överkalix, Övertorneå, Pajala, Gällivare och Kiruna.
DET BLEV inte musikkafé på Ebeneser i Luleå på lördagskvällen, därtill var rusningen efter biljetter för stor. Så det blev en med tvåhundra personer fullsatt "vanlig" parkett, som fick njuta av två timmars utmärkt och fullständigt regional underhållning: Musik och skrönor, vemod och humor med avstamp i Tornedalen, som underrubriken till programmet "Bron över älven" löd.

I fokus för föreställningen står Mikael Niemi som "skrönikör". Jag har aldrig riktigt gillat det ordet, som jag finner för skruvat. Men nu ger jag mig! I sin dubbla roll av författare och estradör är Mikael Niemi en fullfjädrad "skrönikör".
Det är hela tiden mycket engagerande och dramatiskt varierat och med halsbrytande upplösningar.
Ett framträdande som Mikael Niemis bäddar verkligen för en renässans för det muntliga berättandet!
Dessutom är det både mycket elakt och förfärande roligt och denna Tornedalens Seinfield firar triumfer i den inledande presentationen av Pajala och av Kaukanajärvi, Sveriges minst befolkade by - minus 27 personer!
MELLAN SKRÖNORNA framförs musik av trion Johanna Lindgren (sång och diverse instrument), Tuulikki Jauhojärvi (sång) och Alexander Lindgren (diverse instrument), musik som mycket väl skulle kunna stå för sig själv. Nu blir det en angenäm mix. De tre musikerna är mycket professionella och uttrycket är starkt - också i de finska sångerna, fastän jag dessvärre inte begriper ett ord.
Minnesvärd är förstås den finska tangon med Tuulikki som vamp. Hur Alexander Lindgren lyckas fortsätta spela elgitarr medan hon kränger av honom kavajen, är mig en gåta!
DOCK HADE det mesta av musiken en mer lyrisk karaktär, såväl Alexander Lindgrens tonsättningar som Håkan Rudehills.
Framför allt den senares "Ett murket trä bär dålig frukt" var minnesvärd. Texten om de röda vinbären i norr är av ingen mindre än Lars Levi Laestadius, i översättning av Bengt Pohjanen.
Men mycket har hänt i musiken, sen dragspelet uppfanns, kommenterade Mikael Niemi och rev avslutningsvis av en tornedalsk rap, ja "rapp" alltså. Bara den var värd entrébiljetten!